Jag har aldrig gråtit inför så många som jag inte känner som idag. Jag har heller aldrig skitit så mycket i att jag faktiskti inte kände dem som jag grät mittframför ögonen på idag. Dem kommer säkerligen komma ihåg mitt ansiktsuttryck för resten av livet och hej det struntar jag fullkomligt i för glädjetårar är något vackert och jag delar mer än gärna med mig av dessa, om det så är till främlingar eller mina närmaste. Jag är fylld av lycka och fruktansvärt glad att det finns personer som är "bättre" än andra och verkligen vill hjälpa till.  Den enda som riktigt förstår min lycka borde vara du Lina Schultzberg. Det känns hemskt att säga det ,samtidigt som det är så underbart, men på något vis så uppskattar man saker ännu mer här, man är trots allt ensam. I ett främmande land. Bli inte förvånade om det kommer hem en lite annorlunda Sandra, med annorlunda menar jag  bara till det bättre. Kanske märks det inte utåt alls, men på insidan av mig själv kommer det synas. Och som mamma alltid sagt så är det insidan som räknas