Jag har en vän, en sån där alldeles speciell vän bland alla vänner, en vän som ingen annan har.
Denna hon, för det är en hon, hon har känt mig sedan jag var 6år och vi gick på lekis tillsammans. Att hon skulle bli min bästa vän var verkligen inget jag kunde tro då, hon hade ju sin attityd som 6 åring, undrar vart den tog vägen?
Min vän är en speciell vän, hon känner mig utan och innan och vi delar fruktansvärt fina minnen tillsammans och fler ska det verkligen bli, fler minnen med samma smak i grund och botten, ofattbart att detta händer?! Denna vän får mig verkligen att lysa om dagarna, hon får mig att sprcka av lycka, hon får mig att verkligen vilja fortsätta drömma. Hon fyller mitt liv med så mycket glädje och har ett hjärta av guld. Hon fyller en med värme och kärlek om hon så är vaken eller sover.  Jag befinner mig hundratalsmil hemifrån och ändå får hon mig att känna mig trygg i denna stad. Hon ger mig den energi jag behöver när man inte har det man är van att ha. Hon ger mig chansen att uppleva något nytt för att sedan fortsätta det kapitel vi slutade.  Denna hon heter Emma Davidsson och är en speciell vän som jag håller varmt om hjärtat, tack för att du finns <3