Det tar sig

När jag precis stängt av denna manick sent igår kväll är det någon som vaknar i rummet 20 meter bort. Försiktigt smyger jag mig dit för att se om ännu en jordbävning ska bryta ut eller om det bara är en vindpust? Någon jordbävning var det inte tal om och vinden var inte ens i närheten av chicago denna sena kväll !  Där satt en liten tös  som mer än gärna ville följa med mig ner och sova. Det var knappt så jag kunde tro det själv, det tog inte mer än 10 sekunder från det att hon la ner huvudet på kudden bredvid mig tills det att hon slocknade  och sov som en stock


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0