Jag sitter med Molly bredvid mig, hon sover gott i soffan! efter dagens händelser sitter jag och försöker föreställa mig hur det känns att ha haft någon hos sig i nästan 3 och ett halvt år, någon som hållt om en när man gråtit, någon som bytt ens blöja varje gång man missat att det var toaletten som var målet, någon som underhållt en och funnits där som en ängel, som en bästa vän att luta sig mot även om man inte lärt sig så många ord för att kunna kommunicera bra, man känner varandra så utan och innan att man inte behövde använda dessa orden för att förstå, någon som alltid funnits där för att sedan försvinna för evigt. Jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig det, men det skulle kanske kunna liknas vid att förlora ens förälder eller ens bästaste vän??!! eftersom jag inte har en aning kan jag egentligen inget säga! Mitt enda problem är att jag handskas med en 3 åring som just gått igenom detta jag just i en liten bråkdel försökt förklara! kanske är detta anledningen till att hon är så grinig mot mig när hennes föräldrar är hemma! Kanske känner hon någon form av konkurrens av något slag och vill visa att det är hon som "äger" sina föräldrar och inte vill att jag ska förstöra detta!

Em bröt ihop idag o grät, i säkert 15 minuter, hennes föräldrar skulle bort på konsert och jag skulle sitta barnvakt, jag skulle på något vis lyckas natta denna unga dam i denna motvind utan att falla, samtidigt som det fanns 3 barn till att ta hand om. Jag lärde mig en sak genom detta det gjorde jag, att förvalta munnen väl och använda öronen till det de är till för, man har en mun och två öron av endast en anledning.  tro det eller ej men jag lyckades servera alla dessa 4 barn middag, duscha de två som bor i samma hus som mig, underhållla alla och natta dem utan EN ENDA tår, bless me!


Med några mer tankar än vanligt ska jag nu lägga mig, godnatt på andra sidan Atlanten, eller kanske redan godmorgon