När vinden på ängarna viner och solen på trädens toppar skiner, då mår jag bra, riktigt bra. Vinden är som spänningen, den viner omkring och man vet aldrig var den tar vägen. Solen skiner och ger liv och ljus till allt som behöver det på jorden. tänk att en grej/sak, vad den nu ska kallas, kan göra så mycket och ändå vara så självklar för många. Är man för bortskämd om man tar saker för givet, eller är det bara en dum sak som blivit inbankad i hjärnan för att sedan stanna där för gott, tills man själv bestämt sig för att slänga ut den? När jag tänker tillbaka i tiden brukar jag alltid småle för mig själv. Tänk dem gånger man varit irriterad på någon i timmar, dagar och kanske till och med månader. Hur hade man själv ens mage att låta någon "bo" i ens huvud så länge och utan att ens betala hyra för sig? nej sådana säger man glatt nejtack till och kastar ut dem ögonaböj, ja menar, ingen vill väl betala hyra (energi) för någon som inte betalar någonting bra tillbaka...