Chocken var nära, tro mig.
Stänger igen takluckan till bilen santidigt som jag stänger av den. Öppnar bakdörren och tar ur träningsväskan från barnstolen i baksätet. Tittar förvirrat omkring. Tittar inte bara en eller två gånger, till och med tre. Vad ser jag? Allt jag ser inom min vida synvinkel är killar, pojkar, GUBBAR!
Lost som jag var reagerade jag ändå på det "hey, are u with the adult soccer team?"
"Yes?" " great, u are with us, come over here"

Jag trodde jag skulle dö av skratt inombords. Vad säger man? Hej jag heter Sandra och inser just att jag inte har en chans i en nickduell med er, Good Luck u girl!!!!!

Högt gräs men konditionen överraskade dock stort. Tekniken hade som väntat gått lite i skymundan. Matchen gick förlorad, men det positiva är ändå att vi kan inget annat än att bli bättre och slå dessa ihop-plockade lag som spelat tillsammans hela vintern. Utmaningen har bara börjat. Skrattet ser ut att fortsätta hålla i sig. Lets keep it up and smile