När man står i valet och kvalet är det alltid extra svårt. Ena stunden tror man att man verkligen inte skulle klara sig utan någonting, i nästa stund vrider man och vänder så att gångjärnet till dörren som säger stopp nästan går av. Så står man nu där och behöver laga den nedrans dörren för att man är velig som en velgris istället för att bestämma sig. Man vet att det inte är hela världen men ändå kokar man sönder hjärnan på saker som verkar ha världslång koktid. Det tar ca 20 min att koka en kastrull med potatis, tills att den är mjuk nog för att kunna ätas, uppskattas och avnjutas till en god middag. En kastrull med potatisar skulle också säkreligen kunna vara jämförningsbar, storleksvis, med hjärnan. Enda skillnaden är att när man väl kokar hjärnan är det inte njutsningsbart, tar ibland flera dagar och ger defenitivt ingen energi, snarare äter.

Det står inte på. Jag vill inte ens tänka på det