Det har tagit mig närmare en dag att fundera på de raderna jag skrev igår. Det räckte inte med att sova på saken (vilket jag ett tag hoppats på) Jag vet att det inte bara är jag som är nyfiiken. Efter att ha läst 146 sidor i en bok känns det som att det är mänskligt och med all rätt har sin anledning att ta flera dagar innan jag med säkerhet kommer veta vad mitt svar kommer vara. Kanske måste jag läsa ännu 140 sidor innan jag med säkerhet vet. Det värsta (men också bästa) är att jag antagligen kommer få skriva minst lika många sidor själv innan jag ens är förberedd och vet vad jag tycker om det hela.
Mitt största problem är att nog att jag är rädd för att andra ska bli besvikna, samigtigt som jag ställler mig frågan vad jag verkligen vill. Hur mycket andra personer har rätt att påverka mina beslut som jag ska leva med

jag vet att många just nu undrar vad jag har fått för erbjudande. Men innan jag ens vet själv vad jag tycker om det hela känns det meningslöst att berätta vad det handlar om. Såvida mina egna tankar inte har hittat rätt än vill jag inte att någon annans tankar ska påverka mina. Ibland behöver man, när man leker kuragömma med sig själv, också  ägna sig själv tiden (och ta tiden) att finna sig själv igen. Har man väl börjat leken måste man också ta sig tiden att avsluta den. Man behöver finna sina åsikter som man inte ägnat så himla mycket tid åt den senaste tiden. I stället har jag ägnt många andra min energi. Som man brukar säga, om man så menar det eller inte, "pengar har ingen betydelse så länge man har kärlek"  
Med betoning på det sistnämda så har jag nog, uttrycket pengar eller så skulle jag också kunna säga energi, givet för mycket sådant till andra. i en blandning av att skapa en trygghet och vara generös hamnade jag själv lite på efterkälken. Nog för att löpning är en bra träning i sig men man behöver också ny energi för att kunna fortsätta springa.

Allt jag kan säga är att jag känner all heder av vad jag erbjudits. Den enda nackdelen jag känner är att jag ständigt kommer jämföras med andra. Egentligen inget jag behöver fundera på men gör det ändå, av ren rädsla att jag tror jag inte får misslyckats.  ( vad nu misslyckas innebär) Att jämföras med andra och ses som "den bättre" ger en energi i form av att man bara varit säg själv och vågat stå upp för vad man tycker. Det får en som mig (såklart) också att fundera över när mänskligheten ska tillåta sig själv acceptera att vi alla är olika och att det är personligt, den vi också borde bli älskad för istället för att jämföras med andra. Hellre gå sin egen väg och känna sig vilsen för en stund. "det finns en fara med aldrig hitta vägen, men nått vacker med att vandra den ändå"

OSLO! Humor att just du kommenterar det inlägget när det var dig de egentligen tyckte skulle vara "min svenska prins". Alla gör numera allt för att den svenska nationaliteten ska ta klivet över andra sidan vattenpölen