När man pratar om sådant som är intressant och berör en själv och andra människor glömmer man plötsligt vad klockan är. Tiden bara försvinner i ingenstans. Precis som livet försvinner ut i ingenting för vissa. Människor som inte vet vad dem vill med livet.  Dem som vill vara den perfekta familjen för allmänheten. Den familjen som innerst inne är en ren missär eller katastrof. Jag skulle aldrig i min, då med betoning på min- det är min åsikt, vildaste fantasi ersätta kärlek/familj med pengar. Pengar är en mani som får människan att glömma det fina med livet. Pengar får människan att vilja ha mer, strävan efter att hela tiden ha mer än andra och få uppmärksamheten blir allt större. Allt för att dem själva inte ger sig själv den kärlek dem behöver, i hopp om att pengar kan rädda allt, kan de heller inte dela med sig av något de själva inte vet hur det känns. tragiskt men sant i mina ögon. Kanske är det just sanningen vi måste börja bringa up till ytan. Kanske måste vi alla ta steget och våga lite mer på rätt sätt. Våga vara sig själv i stället för att våga göra något som man egentligen inte vill. Pengar kan inte köpa framtida barn, dvs pengar kan inte tillverka barn. Vill vi att jorden ska fortsätta utöka sig i form av människor kanske vi borde börja värdesätta den mänsklighet som finns för att sedan kunna fortplanta den. jag vet inte vem som slängde ut bananskalet och fick mig halka in på detta. Kanske den kille (som jag inte ens kände) som på radion berättade om sin kärlek till hans fru och son. Hans närvaro och ärlighet hade kunnat fått vilken kvinna som helst att skina som en sol samtidigt som man kunde se regnet falla längs hennes rosenröda kinder.  Selena- Dreaming of you, spelades som följd efter att hans hjärta andats och gett syre till ett annat (vilket betyder kärleksbalad) och han fick också mig, säkerligen inte ensam, att fälla en tår.
6000 mil hemifrån och jag vet att jag har gjort ett bra val, jag har valt att vara jag och det är jag banne mig stolt över.

Jag må tro att jag är en stor fisk ibland. Ibland händer det att havet blir lite för stort och det är svårt för fisken att simma. Den är säkerligen inte så stor längre. Egentligen har inte det så stor betydelse, vid närmare eftertanke, så länge fisken fortsätter att simma kommer den så småningom ta sig i land (om den så behöver ta hjälp av ett par åror för att kunna "ro" det hela i land)