Jag hade kunnat betala pengar om jag bara hade varit lika generös mot tjuvarna som göteborg.
Hade precis lämnat av Em i skolan och tänkte åka hem och ta ut molly på en promenad. Solen skiner och jag slår in koden på ytterdörren för att sedan öppna den. Nu fanns det bara ett problem, den ville inte som jag ville och aggerade tre åring, dvs vägrade. Försökte sedan igen eftersom den har gjort så förut. Vägrade fortfarnde och efter att ha provat 30 gånger, innan mina fingrar var isbitar, fick jag lov att ringa joel. "does Carrie have a key to our house" "haha did u lock yourself out?" Ja det gjorde jag, eller nej dörren vägrar get unlocked. sluta skratta bort tiden och förfrys mina fingrar. "Are any of the windows open" Mitt i vintern? "I don´t think so MR" "try the kitchen window, it might be open" Tar den igensnöade stolen för att ta mig upp till det 2 meter höga fönstret. Inser redan innan att stolen är kort men eftersom jag är lite envis så tror jag såklart att det ska fungera ändå. Inser till slut att det inte funkar. Letar förbrilt efter något som skulle kunna få plats i stolen. Fotpallen till stolen. Osmarta som företaget var så passade såklart inte pallen i stolen. Vem skulle få för sig att vilja ställa pallen i stolen när man istället kan låta bli och jobba för att vila föttrena på den? Nej såklart skulle väl ingen få för sig det förutom den som just försökte för hon verkligen behövde. Känslan av att frysa till is och samtidigt koka var inte lång borta. Här fanns det inget härligt mellanting inte, sol eller istid, välj själv. Tillslut hittar jag en trälåda som är tillräckligt stor och smart byggd för att fotpallen ska få plats. Då var man inne da. Om det ändå hade varit så enkelt! Såklart så ska fotpallen trilla av lådan och lämna mig hängande i fönstret. jag var inte glad när larry hade mig göra alla dessa 300 armövningar för att sedan behöva gå på massage. Men vid detta tillfälle insåg jag att jag var riktigt tacksam för att han plågat mig under en timme. Väl inne kunde jag inte mötas av ett större ironisk leende än från våra älskade nycklar, hängande på kroken, och fint prydda av nalle puh. Jag förstår inte varför man har fönstret öppet mitt i vintern men det visste tydligen övriga familjen
Kommentarer
Trackback