ett träsk som är så långt ifrån grönt man kan komma. Det finns inga träd, inga växter bara röster, röster som gör hela min värld. Ett fint träsk med andra ord.
Sitter och pratar med en fröken som just öppnade sitt stora hjärta. Hade någon sagt dem orden till mig en sommarkväll i juli, jag hade varit såld. Jag hade varit såld utan att pengar ens hade varit i närheten av inblandade. Jag hade smält som om man stoppade en isglass på spisen. ( eller kanske smultit, Lina?)
Jag hade inte insett att det var till mig dem orden var riktade, inte förrän någon annan hade förklarat att det faktiskt var sant. Kanske är det svårt att förstå, hjärtat säger en sak till hjärnan, hjärnan ger en svar som får hjärtat att tveka. Varför ska man tveka här i livet? Hur ska människor veta deras värde och hur underbara dem faktiskt är, om människor runtomkring inte kan hjälpa en på traven och bekräfta den man faktiskt är. 
Det finns mycket som skulle kunna tyda på dålig självkänsla och det må vara hänt. Men varför inte ge någon en knuff i ryggen när man står och vinglar på ett ben? Alla vet vi att det gör ont och falla så varför låta någon falla, såvida du själv inte vill ta smällen. Spela roll om det så inte är din bästa vän eller om det är det. varför spara på det goda tills sista dagarna i livet? Alla tjatar om att man ska följa sitt hjärta här i livet och leva här och nu, frågan är bara hur många som gör det fullt ut. Frågan är hur många som vågar säga till den man gillar som mest att man faktiskt gör det. Säga det man kan säga till alla andra om den här personen, säga det till alla utom den som verkligen vill och förtjänar höra det allra mest. ibland har man en tendens att tycka att personen borde förstå. Hur i hela välrden ska man förstå när man inte får höra det med egna öron. I stället målar man upp sin egen lilla värld som kanske inte alls är vad det  egentligen är. "Men jag trodde ju verkligen att du förstod" Inser just att jag svävar väldigt mycket, av några ynka få rader, från en mycket klok kvinna, som borde följa sitt hjärta lite mer. Se upp för dessa råttfällor hjärnan lägger ut när musen börjar bli hungrig och inte vet var den ska ta vägen. När den är som hungrigast har den inte längre någon energi att ta tag i saken så då skiter sig hela skiten istället. Ingen mun mot mun metoden när hjärtat verkligen behöver det som mest. Vart tog "lev livet som om varje dag var den sista" vägen?