Det sägs att skadeglädjen är den sanna glädjen. well I guess det finns en poäng med det också.  Idag blir det ingen skadeglädje, även om jag hade kunnat bjuda på ett även en dag som denna.

Idag var jag ensam med Joey och Emilie på eftermiddagen.  För första gången fick jag chansen att riktigt prata med honom, om allt och inget. Förklara varför hans pappa inte vill att han ska äta mer sockrade flingor till frukost. Hur viktigt det är att tillåta sig själv att göra misstag och hur viktigt det är att prata om sina känslor. 

Solen är underbar och eftersom jag inte är lika bortskämd som vissa andra (och bara kan bestämma sig för att åka utomlands nästa vecka) får jag njuta av dessa soliga dagar i Chicago när solen får för sig att titta fram. När den väl gör det kan man inget annat än njuta