Vad vore måndagskvällarna utan denna cykel och Natalie?
När benen är helt slut och hon säger "hold on, come on" tänker jag F You varje gång... Ända tills efteråt, då säger både jag och Natalie gladeligen thank you.
Svettas är numera en vanlig syssla för oss en måndagkväll som denna. En måndag som nu är mitt i natten. En natt jag försöker packa till något jag inte ens vet vad. Allt jag vet är numera avresan, som går av stapeln idag. huvudet snurrar och jag vet inte ens om det är värt att gå och lägga sig. Jag vet inte hur många timmar jag ska sitta instängd på ett plan. Jag vet inte var vi landar, hur många hav vi flyger över vilka människor som bor där. Vädret kommer enligt väderleken vara upp och ner men hamnar jag i rätt sällskap (enligt rapporterna jag får) kan det bli en grymt härlig resa. En värdefull sådan som kan bli en stor del av mitt liv.

Nyfikenheten finns inte längre. det är något djupare, något jag inte kan sätta ord på.

Kankse hinner jag med en sista uppdatering (om jag nu kommer få någon mer information, vem vet)