Så länge snöret dinglar ovanför huvudet, alldeles utom räckhåll, blir katten som tokig och gör allt för att försöka fånga det. Den hoppar upp i luften, dansar omkring och jagar snöret genom hela rummet. Men så snart man släpper det så att det hamnar mitt emellan kattens tassar, då tittar den bara på det ett ögonblick innan den går därifrån. Den är uttråkad och vill inte längre ha snöret

Ibland funderar jag på hur det hade varit om jag en sommarkväll, som spenderades med några jag tykcer väldgt mycket om, hade tagit fram ett paket socker och "sparat" alla härliga ansiktsen, röster och underbara minnen i där. För att sedan stoppa ner dom i resväskan, ta fram paketet när man ibland behöver lite extra. Smaksatt stimulans, med all säkerhet