Några rader på begäran av syster bla
Ibland förstår jag mig inte på idén till bloggandet, i nästa stund går det ypperligt att svamla om vad som helst.
Jag har ingen svacka - tvärtom, allt går upp förutom det jag vill ska ner, allt enligt planen.
Haft en underbar semester med 2 nötter som verkligen ger mycket glädje till världens barn, sånna som mig. San Diego och Hollywood avklarades lagom i tid innan vi insåg att vi behövde minst 2 veckor till för att överleva detta fruktansvärda liv som turist, i en stat som inte alls har så mycket att komma med.
Om 4 veckor dyker Matilda upp.
Om mindre än 5 veckor har jag arbetat mina sista dagar i detta land.
Om 6 veckor denna tid firar jag halloween som stolt poliskvinnan innan jag därefter tar och sammanfattar alla mina erfarenheter på ett litet ark, (finns det meterlånga papper måntro?), för att sedan ta med mig allt jag äger och har hemmåt. Hem till det hem jag alltid kommer hålla varmt om hjärtat. (Även om det kan vara nyttigt att lämna det för en stund.)
Jag lämnar inte bara detta land, jag sparar också rum stort nog för att återvända och se hur mina guldklimpar tar sig fram längs stigen. Jag kommer gärna en vecka eller två och puffar dom lite lätt på axeln sådär lagom så att dom inte tappar balansen, dock inte för mycket. Kämpa ska man
Jag har ingen svacka - tvärtom, allt går upp förutom det jag vill ska ner, allt enligt planen.
Haft en underbar semester med 2 nötter som verkligen ger mycket glädje till världens barn, sånna som mig. San Diego och Hollywood avklarades lagom i tid innan vi insåg att vi behövde minst 2 veckor till för att överleva detta fruktansvärda liv som turist, i en stat som inte alls har så mycket att komma med.
Om 4 veckor dyker Matilda upp.
Om mindre än 5 veckor har jag arbetat mina sista dagar i detta land.
Om 6 veckor denna tid firar jag halloween som stolt poliskvinnan innan jag därefter tar och sammanfattar alla mina erfarenheter på ett litet ark, (finns det meterlånga papper måntro?), för att sedan ta med mig allt jag äger och har hemmåt. Hem till det hem jag alltid kommer hålla varmt om hjärtat. (Även om det kan vara nyttigt att lämna det för en stund.)
Jag lämnar inte bara detta land, jag sparar också rum stort nog för att återvända och se hur mina guldklimpar tar sig fram längs stigen. Jag kommer gärna en vecka eller två och puffar dom lite lätt på axeln sådär lagom så att dom inte tappar balansen, dock inte för mycket. Kämpa ska man
Kommentarer
Trackback