om man inte drömmer kan de heller inte bli verklighet
Jag gör hellre något jag ångrar än ångrar att jag inte gjort det. Frågan är bara om det är svaret på mitt erbjudande. Det vet jag inte ännu. Jag vet bara att jag saknar massa människor nu, särskilt när man har besök.
Jag har underbart sällskap. Lycklig över att vi har några fler dagar tillsammans. Sen tänker jag fortsätta vara lycklig för att jag fick chansen att få så underbart sällskap dessutom. 4 månader i mitt "amerikanska liv" har passerat. Vi är redan i Mars månad. "tiden går fort när man har roligt"
Jag ska ge allt jag har, det får ta den tid det tar
Mitt största problem är att nog att jag är rädd för att andra ska bli besvikna, samigtigt som jag ställler mig frågan vad jag verkligen vill. Hur mycket andra personer har rätt att påverka mina beslut som jag ska leva med
jag vet att många just nu undrar vad jag har fått för erbjudande. Men innan jag ens vet själv vad jag tycker om det hela känns det meningslöst att berätta vad det handlar om. Såvida mina egna tankar inte har hittat rätt än vill jag inte att någon annans tankar ska påverka mina. Ibland behöver man, när man leker kuragömma med sig själv, också ägna sig själv tiden (och ta tiden) att finna sig själv igen. Har man väl börjat leken måste man också ta sig tiden att avsluta den. Man behöver finna sina åsikter som man inte ägnat så himla mycket tid åt den senaste tiden. I stället har jag ägnt många andra min energi. Som man brukar säga, om man så menar det eller inte, "pengar har ingen betydelse så länge man har kärlek"
Med betoning på det sistnämda så har jag nog, uttrycket pengar eller så skulle jag också kunna säga energi, givet för mycket sådant till andra. i en blandning av att skapa en trygghet och vara generös hamnade jag själv lite på efterkälken. Nog för att löpning är en bra träning i sig men man behöver också ny energi för att kunna fortsätta springa.
Allt jag kan säga är att jag känner all heder av vad jag erbjudits. Den enda nackdelen jag känner är att jag ständigt kommer jämföras med andra. Egentligen inget jag behöver fundera på men gör det ändå, av ren rädsla att jag tror jag inte får misslyckats. ( vad nu misslyckas innebär) Att jämföras med andra och ses som "den bättre" ger en energi i form av att man bara varit säg själv och vågat stå upp för vad man tycker. Det får en som mig (såklart) också att fundera över när mänskligheten ska tillåta sig själv acceptera att vi alla är olika och att det är personligt, den vi också borde bli älskad för istället för att jämföras med andra. Hellre gå sin egen väg och känna sig vilsen för en stund. "det finns en fara med aldrig hitta vägen, men nått vacker med att vandra den ändå"
OSLO! Humor att just du kommenterar det inlägget när det var dig de egentligen tyckte skulle vara "min svenska prins". Alla gör numera allt för att den svenska nationaliteten ska ta klivet över andra sidan vattenpölen
...
Man lyssnar på collide och tänker tillbaka på vilken underbar sommar man haft, på alla sätt och vis.
utan er är jag inte helt ensam, men tillsammans med er är jag omringad av betydligt fler underbara människor,
big love
tack för "hjälpen" men nej tack
Tack för "hjälpen" men nej tack
timmar
aldrig någonsin kommer ja ha haft så bråttom att komma till affären, om några timmar, några timmar. Uppfinningen är underbar och verkligen vad jag längtat efter. Några timmar sömn, några timmar
stolt som tuppen
När man pratar om sådant som är intressant och berör en själv och andra människor glömmer man plötsligt vad klockan är. Tiden bara försvinner i ingenstans. Precis som livet försvinner ut i ingenting för vissa. Människor som inte vet vad dem vill med livet. Dem som vill vara den perfekta familjen för allmänheten. Den familjen som innerst inne är en ren missär eller katastrof. Jag skulle aldrig i min, då med betoning på min- det är min åsikt, vildaste fantasi ersätta kärlek/familj med pengar. Pengar är en mani som får människan att glömma det fina med livet. Pengar får människan att vilja ha mer, strävan efter att hela tiden ha mer än andra och få uppmärksamheten blir allt större. Allt för att dem själva inte ger sig själv den kärlek dem behöver, i hopp om att pengar kan rädda allt, kan de heller inte dela med sig av något de själva inte vet hur det känns. tragiskt men sant i mina ögon. Kanske är det just sanningen vi måste börja bringa up till ytan. Kanske måste vi alla ta steget och våga lite mer på rätt sätt. Våga vara sig själv i stället för att våga göra något som man egentligen inte vill. Pengar kan inte köpa framtida barn, dvs pengar kan inte tillverka barn. Vill vi att jorden ska fortsätta utöka sig i form av människor kanske vi borde börja värdesätta den mänsklighet som finns för att sedan kunna fortplanta den. jag vet inte vem som slängde ut bananskalet och fick mig halka in på detta. Kanske den kille (som jag inte ens kände) som på radion berättade om sin kärlek till hans fru och son. Hans närvaro och ärlighet hade kunnat fått vilken kvinna som helst att skina som en sol samtidigt som man kunde se regnet falla längs hennes rosenröda kinder. Selena- Dreaming of you, spelades som följd efter att hans hjärta andats och gett syre till ett annat (vilket betyder kärleksbalad) och han fick också mig, säkerligen inte ensam, att fälla en tår.
6000 mil hemifrån och jag vet att jag har gjort ett bra val, jag har valt att vara jag och det är jag banne mig stolt över.
Jag må tro att jag är en stor fisk ibland. Ibland händer det att havet blir lite för stort och det är svårt för fisken att simma. Den är säkerligen inte så stor längre. Egentligen har inte det så stor betydelse, vid närmare eftertanke, så länge fisken fortsätter att simma kommer den så småningom ta sig i land (om den så behöver ta hjälp av ett par åror för att kunna "ro" det hela i land)
All ära ägnar jag gladeligen min mamma och pappa
Jag var med Em på balett när kim ringde mig. Gladeligen frågade hon hur det gick innan hon sedan snubblade in på det hon egentligen skulle säga. I tisdags gjorde jag för första gången en snölykta. Barnen quigley var över och alla var så imponerade över hur jag kunde komma på den idén att stapla snöbollar på varandra för att sedan slutligen stoppa ett brinnande stearinljus mitt upp i alltihopa. Chockad som jag var, över att dem inte sett det förr, svarade jag bara att det har vi alltid gjort sedan jag var ett litet barn. Vem kunde tro att dem inte hade sett det här? för att komma till saken så hade kim träffat Mrs quigley under dagen och hon var upp i det blå över hur imponerade barnen hade varit över min fina lilla snölykta. (dem hade pratat om det konstant sen i tisdags). Hon hade även pratat med Carrie ang en familj som har en tysk au pair på gatan bakom oss. Tydligen jämförs jag med henne för mycket så Lccn hade bara svarat att jag var inget att jämföra med, Familjen Bissing hade haft tur, riktigt tur. "förvänta er inte att alla au pairer är som Sandra, för det är dem inte". Nej såklart alla är ju olika blev givetvis mitt svar. Kim kommer även med förslaget att jag och em ska gå över till Quigleys och göra en snölykta innan barnen kommer hem. Mrs Quigley hade tydligen berättat för många om denna "uppfinning".
Varför inte? Vi tog med oss molly fullt utrustade för att tillverka denna snö lykta. Ser om Rizzo är ute så jag skulle veta om Molly kunde följa med in på deras gård eller inte. Ser inte henne så släpper in Molly. På 2 röda hör jag hur en hund kommer springande. En hund som, precis som Molly, inte gillar andra hundar. Grattis PUCKO. Hur ska du nu lösa denna fight? (ja jag kallar det fight för det var precis vad det var) Får tag i Molly i hennes halsband, nu var det bara Rizzos kvar. På nått vis hittar jag även hennes halsband och står nu med 2 hundar, en i vadra hand, och inser att jag absolut inite kan släppa ner dem igen utan måste få Molly utanför staketet. På något vis lyckas jag få henne utanför staketet (samtidigt som jag intalar Emilie, som grinar, att allt är fullkomligt lugnt, dem kände bara inte för att leka idag. Skulpturerar färdigt samtidigt som Mrs Quigley kommer ut. Hon hade såklart inte en aning om attt vi var där eller att hundarna hade bråkat. Joey kommer hem och jag bjuder in jack att göra sina läxor här. 4 minuter senare kommer bröderna Quigley för att säga tack och ville höra hela historien om hur jag fightades med två hundar, helt ensam. Vilka pojkar. Vilken dag. Avslutar med mailet som Mrs Quigley skickade till Kim efter dagens händelser.
All ära ägnar jag (som rubriken säger) min kära mor och far:
| Sandra is too cool for words. I had no idea she was outside building Michael a surprise this afternoon until I was leaving to go pick up the boys from school. I had heard the" Cujo" bark from Rizzo earlier but didn't even bother to look outside because it quickly died away. Apparently that was when Sandra and Molly came in the gate unbeknownst to me. Sandra didn't realize Rizzo was outside when she let Molly in but cool as a cucumber she had no problem managing the dogs once they discovered each other which could not have been easy. Impressive. She is one cool girl. So when I picked up Michael, without ruining the surprise, I mentioned Sandra had stopped a potential dog fight with ease and Michael immediately said how awesome she was, told me she had two dogs back home, and then expressed his enormous disappointment in my not getting out of the car the other night to see what she had made and went on to explain how perfect she made her snowballs and that she could even make them wearing mittens while Michael complained that he can barely make them wearing gloves!!! You can imagine his glee upon discovering Sandra's surprise. I wish I had my camera. He took off up the street immediately! She is a keeper. Your best bet is to hook her up with a boy here!!! She is Hannah's age, Mickey's sister. They could meet, maybe run together and then maybe Hannah can do some matchmaking with one of her friends... |
All kärlek från andra sidan
Justice is truth in action Injustice anywhere is a threat to justice everywhere.
Hur man än vrider och vänder på det så kommer vi alla alltid tycka olika. Även om alla säger att det ska vara rättvist så kommer värderingen av rättvisa alltid se olika ut hos människan. Jag har mina filosofier om vad och varför jag tycker att något är rätt eller fel, bara för det så behöver det såklart inte betyda att jag alltid har rätt, men jag vet i alla fall vad jag tycker, det är alltid en början.
Efter 50 sidor i min kära bok inser jag nu hur mycket läsning ger färdighet och ångrar att jag inte kom på det där med att läsa en engelskbok, som faktiskt förr eller senare utökar ens ordförråd, tidigare. Nu handlar det inte längre om att lära sig vad något heter med ett ord, nu handlar det om flera betydelser av ett och dess turbulens att veta i vilket sammanhang man ska använda vilket för att vara så fashion som möjligt.
Vid närmare eftertanke så är nog kanske fashion fel ord att välja. Jag behöver nog studera dess betydelse innan jag kan välja rätt.
Alla har vi någon gång tryckt på fel knapp i hissen och sen fastnat på fel våning innan vi kunde återgå till "rätta" igen.
Nu ska jag stryka 1:a februari i min nygjorda fyra månaderskalender. Funderar på att slänga upp en bild för att visa er mitt vackra konstverk, som förövrigt tog 2 dygn att creata pga av detta glitter, men det får vänta tills imorgon. Nu är det dags att läsa de sisat sidorna sen plugga in plupparna i öronen och njuta de minuterna som ges innan drömmarna tar överhand
P.S MORMOR, du sover alla nätter hos mig, tjohooooo
