And I wonder if I ever cross your mind. For me it happens all the time.
Små eller stora fötter, det är frågan. Enligt amerikat så har jag fortfarande barn fötter, kanske har det sin poäng det också. Jag har efter en extra tur äntligen fått rätt bok till skolan (700 sidor kartbok var tydligen fel) det tackar vi för. Istället har jag nu 600 sidor och slipper sitta som ett frågetecken och inte förstå vad vi går igeonom, trots att jag har läst rätt kapitel (som visade sig vara helt fel) Ibland är det svårt när man inte vet skillnaden på left och right. Väljer man right vet man ibland inte vad som är left. väljer man left vet man inte om man valt right
Paket
Min andra lektion och jag kan inget annat än att gå därifrån med ett leende på läpparna, trots att klockan är långt efter vad jag är van att gå i skolan. Kom in på hur man behandlar sina familjemedlemmar, så klart då också hur familjer behandlar djur. Han själv har en hund så hunden fick bli valet av djur. "Det sägs att många kostar på sina djur ( hundar i det här fallet) betydligt mer än vad det gör med sina barn?!" som att dem inte var familjemedlemmar? Du betalar till och med för att få dem, var min första tanke. Efter en lång diskussion så kommer vi sen fram till att hundar inte är att leka med, bara att vända på namnet (doG) så ser vi alla varför.
Vad gäller rubriken så var det precis vad jag behövde. Underbara älsklingar, hur kunde ni veta att detta paket var så lägligt? Paket må alltid ha en speciell spänning i sig, att sen ha turen att få det en dag som man verkligen behöver det till råga på allt, då tittar solen fram. Hemmagjorda pepparkaks hjärtan (hjärtan som dessutom var hela) äkta kärlek från två vänner som dessutom nu också får pryda min hylla. Det är inte dåligt ska ni veta. Denna hylla är nämligen placerad mitt framför min säng vilket i sin tur betyder att jag kommer le varje gång jag vaknar, yrvaken som jag är, på mornarna och jag kommer även gå till sängs med det största leende på läpparna, hur dagen än slutat. Att ni valde att sätta mig i mitten är ju dessutom det mest ultimata. Jag menar vem skulle inte vara lyckligare än att omringas av er två vackra young ladies en fin sommarkväll i Juli? Sitta på klipporna och bara göra ingenting. Kom hit NU tack. För er som inte förstår så är det bara ett litet sånt där fotokollage jag pratar om, ett litet kollage som värmer en i hjärtat så otroligt mycket och tar stor plats trots att självaste saken inte är stor i sig
LOVE, give me some!
Som vi alla minns skolans hårdinplastade kartböcker
Jag hade inte en aning om att college böckerna skulle vara så stora i storleken. Jag tror till och med att religions Leif kommer ligga i lä vad gäller dessa uppgifter. Vi ligger redan efter och vi började förra veckan, underbart.
Nu kan jag i alla fall känna lite medlidande med mina kära vänner som pluggar i Sverige. Nu har vi ungefär lika långt kvar, except that I´m gonna be done before you. Alltid något att se fram emot.
Dags att ta sig i kragen, 10 timmars plugg varje vecka och jag kommer defenitivt sova gott om natten
flera gånger om
Framstegen är enorma och ibland tar man sig vatten över huvudet utan att man riktigt vet om det själv. I nästa stund är det bara att ge sig själv en klapp i ryggen och fortsätta le.
Denna lilla 3 åring är rena rama guldklimpen. Alla har vi våra lite sämre dagar, inga dagar att lägga på minnet dock. Tålamod är nyckelordet i hela min resa, alla våra dagar tillsammans. Hade jag varit hemma hade jag nog säkerligen slagit på den närmaste för länge sen, istället biter jag mig i tungan varje gång. Jag biter mig i tungen och ler för att jag verkligen har överträffat mig själv, flera gånger om. Jag har hittat en del som jag inte riktigt visste att jag hade. Kanske gömde ni, mamma och pappa, den för att ni visste jag skulle behöva den just när jag som 19 åring tog ett stort beslut och gav mig ut på öppet vatten. Alla vet vi att vinden har en tendens att blåsa upp havet till storm ibland. Men när det är helt stilla, lugnt och fridfullt då njuter vi alla som mest
From now on, It´s only me
Jag ska plocka det syrligaste äpplet på mitt eget vis, jag ska ta grenarna med storm och välja den enklaste vägen dit. Jag ska bestiga bergen, inte fövandlas till dem. Inga omvägar, undanflykter eller genvägar.
Jag tänker fortsätta mina resa, våga falla för att sedan ta smällen. Den som inte faller förblir klen
Skadeglädjen den sanna glädjen
Idag var jag ensam med Joey och Emilie på eftermiddagen. För första gången fick jag chansen att riktigt prata med honom, om allt och inget. Förklara varför hans pappa inte vill att han ska äta mer sockrade flingor till frukost. Hur viktigt det är att tillåta sig själv att göra misstag och hur viktigt det är att prata om sina känslor.
Solen är underbar och eftersom jag inte är lika bortskämd som vissa andra (och bara kan bestämma sig för att åka utomlands nästa vecka) får jag njuta av dessa soliga dagar i Chicago när solen får för sig att titta fram. När den väl gör det kan man inget annat än njuta
Jag hade kunnat betala pengar om jag bara hade varit lika generös mot tjuvarna som göteborg.
Jag sitter fast i ett träsk
ett träsk som är så långt ifrån grönt man kan komma. Det finns inga träd, inga växter bara röster, röster som gör hela min värld. Ett fint träsk med andra ord.
Sitter och pratar med en fröken som just öppnade sitt stora hjärta. Hade någon sagt dem orden till mig en sommarkväll i juli, jag hade varit såld. Jag hade varit såld utan att pengar ens hade varit i närheten av inblandade. Jag hade smält som om man stoppade en isglass på spisen. ( eller kanske smultit, Lina?)
Jag hade inte insett att det var till mig dem orden var riktade, inte förrän någon annan hade förklarat att det faktiskt var sant. Kanske är det svårt att förstå, hjärtat säger en sak till hjärnan, hjärnan ger en svar som får hjärtat att tveka. Varför ska man tveka här i livet? Hur ska människor veta deras värde och hur underbara dem faktiskt är, om människor runtomkring inte kan hjälpa en på traven och bekräfta den man faktiskt är.
Det finns mycket som skulle kunna tyda på dålig självkänsla och det må vara hänt. Men varför inte ge någon en knuff i ryggen när man står och vinglar på ett ben? Alla vet vi att det gör ont och falla så varför låta någon falla, såvida du själv inte vill ta smällen. Spela roll om det så inte är din bästa vän eller om det är det. varför spara på det goda tills sista dagarna i livet? Alla tjatar om att man ska följa sitt hjärta här i livet och leva här och nu, frågan är bara hur många som gör det fullt ut. Frågan är hur många som vågar säga till den man gillar som mest att man faktiskt gör det. Säga det man kan säga till alla andra om den här personen, säga det till alla utom den som verkligen vill och förtjänar höra det allra mest. ibland har man en tendens att tycka att personen borde förstå. Hur i hela välrden ska man förstå när man inte får höra det med egna öron. I stället målar man upp sin egen lilla värld som kanske inte alls är vad det egentligen är. "Men jag trodde ju verkligen att du förstod" Inser just att jag svävar väldigt mycket, av några ynka få rader, från en mycket klok kvinna, som borde följa sitt hjärta lite mer. Se upp för dessa råttfällor hjärnan lägger ut när musen börjar bli hungrig och inte vet var den ska ta vägen. När den är som hungrigast har den inte längre någon energi att ta tag i saken så då skiter sig hela skiten istället. Ingen mun mot mun metoden när hjärtat verkligen behöver det som mest. Vart tog "lev livet som om varje dag var den sista" vägen?
mitt huvud snurrar, jag ser röda skyltar överallt
var är jag? Sjukt vad lurad man kan bli av dessa rea skyltar. Vem frästas inte av att gå in i en butik som säger 75%rea? Man nästan kastar sig in i affären. Lika fort som mungiporna åker högt upp i skyarna faller dem sen pladask pannkaka till något mellanting. Man glömde visst observera de två ynka få och pyttesmå orden, Upp till 75% sale. Pyttsan!
När vi i förrgår var och besökte salvation army så hittade min v mamma tackkort som hon tyckte skulle passa mig om några år. inte vilka tackkort som helst heller, nämligen urgulliga bröllopskort. Hm jag vet inte ja mamma och pappa, Amerikan eller svensk? Ni är ju trots allt mina föräldrar så en del kan ni ju få tycka till om.
¨
Kylan håller i sig, isande vindar och snö snö snö. Emma, eftersom jag är lika sugen som du på lite sol (och detta land inte tänker bjuda på sol på ett bra tag) fick jag istället roa mig med att handla inför solen. Hollywoods mjuka sand kommer glatt få brottas med dessa underbaringar later
Svenska Lantchips och inte ens en innehållsförteckning på svenska, det är Ikea det.
Klockan är snart ett så jag borde verkligen inte äta chips men i amerika gör man det så det är väl bara att go with the flow. Snart har jag ätit klart min penicilinkur och då blir det åter tillbaka till vardagen igen. Ansiktet mår numera toppen, bortsett från finnen som invaderade min haka under natten. Utan att ens knacka eller väcka mig smög han sig in i mitt rum. funderar på om låsa dörren skulle vara ett alternativ? kanske skulle det också hjälpa mot dessa ungar som vill gå och bajsa på min toalett. Ganska logiskt svar av en 7 åring i den kommande citerade diskussionen måste jag säga.
Joey (när han och 2 kompisar sitter nere och spelar tv spel, efter säkert 5 timmars hockey träning) "I need to go poop. I don´t understand why Sandra won´t let me go poop down here?" (Ska då tilläggas att jag inte var hemma)
Jackson " I do, cause It stinks!"
Joey muttrar något och Joel skickar upp honom till Toaletten.
Branden en minut senare " do you think she would let me use her toilet then?"
Joel skrattar lite och skickar upp honom ännu en våning.
Branden i all sin förvåning. " is there another floor in this house?"
Båda pojkarna kommer sedan ner färdig poopade och diskuterar hejvillt varför inte dem får använda min toallett. Jag säger bara som Jackson. Cause It stinks.
Syster du kommer nog defenitivt gilla denna man
Matt Nathanson – Angel
Matt Nathanson – I Saw
Pussss
Snökaos
man slirar om man så kör i 100 eller 30. Då pratar ja inte om miles utan kilometer per timme.
Om en och en halv timme ska jag åter bege mig ut på vägarna igen, förhoppningsvis har plogbilarna då tagit sig till den bortglömda lilla staden som för tillfället gömmer sig i snö
ett plus ett
Innan jag börjar funderar ska jag citera min lilla skrutt. Vi var precis hemkomna från en halvtimmes skridskoåkning. Hon har gått från att inte kunnat stå på skridskorna själv till att organiserat ramla för att sedan ställa sig upp och försiktigt röra sig framåt igen. Jag kommer inte ihåg hur det var när jag själv skulle lära mig men jag antar att jag måste ha sett ut precis som det frågetecken hon just dramatiserade vid första försöket. Envis och vrång som hon är stod hon upp på andra försöket. "Man ska inte falla djupare för att man möter motståndaern, ta tag i det hela och res dig på båda fötterna igen" kanske inte så utformat men något i den stilen måste ha funnits i den lilla damens huvud för hon gav sig inte. Eftersom min vattenflaska har blivit min bästa vän så var jag precis påväg in på toaletten när hon kommer nerrusande för trappan.
"Excuase me Sandra" tysnad. "I love you". Med världens gulligaste leende ser hon mig sen djupt i ögonen. Vad ska man säga. Varje dag försöker jag se in i detta djup för att se var tunneln leder och var den slingrar sig. Någonstans i kurvan fastnar jag, som att man slirar på halt grus och sakta glider ner i diket. Det är bara att inse att jag aldrig riktigt kommer förstå mig på vad som försegår i en liten 3årings huvud. Det kanske inte heller är meningen fullt ut, men ibland vill man bara ha en liten hjälp på traven
Om livet ger dig citroner, gör någon fruktig juice av det
Det måste ha varit en dröm
Det finns en ständig gåta på denna jord, en gåta som inte längre är värd energin som den ges. Fast man är fullt medveten om vad som sker kan man ändå inte sluta tillföra energin för någonstans vill man veta mer. Dagarna tillsammans var som en dröm en resa utanför livets vanliga tid och rum. Samtidigt hade drömmen en smak av världen och nya äventyr
Från den ena aktiviteten till den andra. Förståeligt att energin tar slut. Imorgon blir det en efterlängtat playdate med fröken Anna
Tack och godnatt
-261.3 dollar, thanks
Efter att ha stirrat på något jag egentligen inte ens visste vad hörde jag mitt namn och reste mig upp. I min dåsiga värld följde jag så den unga damen sida vid sida i detta sjukhusklimat. Dörren öppnades och in klev jag i detta brundekorerade rum. Kunde världen vara lite ljusare för "guds skull" . 100 frågor och jag tappade nästan andan innan vi nådde fram till det vesäntliga. Baruffi var efternamnet som redan hade gjort min plånbok 35 dollar fattigare för att sedan ge mig -226.3 dollar till för det som förhoppningsvis skulle hjälpa mot det 35 dollar jag betalade för att hitta på felet. Så mamam nu har jag ytterliggare 3 flaksor som pryder min hylla. Dyr dekoration.
Ryggen är den del av kroppen som förtjänar nästa omtanke. Om 10 dagar ska jag unna mig en välförtjänt massage. Den som känner sig avundsjuk kan glatt vara det. Gå på helspänn i 5 dagar mår ingen bra av. Ja ibland får man klaga lite, idag är nog en sån dag
PUSS
Att vänta gör ont, att glömma gör ont. men att inte veta vilket val man ska fatta är det värsta av alla plågor.
sömnbristen börjar verkligen komma ifatt mig. Förhoppningsvis ska denna nya pillerburk hjälpa mitt huvud att sakta ta sig tillbaka till verkligheten igen. En verklighet där man ser efter barn som inte riktigt vet hur dem ska handska saker ibland. En verklighet som levs 6000 mil hemifrån dem närmaste 10 månaderna
Fint nog för att säga godnatt
Jag har fastnat med blicken på min kära nallebjörn som pryder min vackert vita och nyinköpta hylla. Jag har fastnat på en nallebjörn som jag en gång fick av en väldigt nära vän. Jag har fastnat långt inne i mitt hjärta för en stund för att se vart blodet verkligen tar vägen, vilket varv det går och om det någonsin kommer tillbaka. När jag nu setat fast en längre stund inser jag att blodet går runt som i ett kretslopp inuti oss och återvänder sedna för att hämta ny energi. Som allt på jorden går runt och som människor tyr sig till någons hjärta för att få ny energi, kärlek, kan jag med all säkerhet säga att kärlek är bland det finaste och mest livsnödvändiga på denna jord.
Efter ett långt och lite oväntat samtal insåg jag att det finns fruktansvärt många olika sätt att se på saker, även fast man inte tror det själv. Man följer oftast ett spår och är rädd att tappa glidet om man nu skulle få för sig att byta. Jag vet inte om det alltid lönar sig att helt byta spår. Men det kanske är värt att försiktigt glida över för att känna på det andra innan snön väl smälter och det är för sent?
Det sägs att ett splittrat rike inte kan ståemot fienden så som en splittrad männsiska inte kan möta livet med värdighet, ett fint samband jorden och människan emellan. Fint nog att säga godnatt
Om vi inte ens kan tända vår egen låga, hur ska vi då nå fram till ljuset?
Ibland känns det som att jag släpper fram en intellegens som inte är min egen och som förstår livet bättre än mig. Kanske för att vi själva är vår största överraskning. Jag tror jag har en hel del kvar att lära trots att jag förösker lära mig mycket från andra. Jag lär mig saker som jag sedan glömmer. Att assosiera ordet glömma med ordet gammal är egentligen inte fullkomligt rätt. VI alla glömmer här i livet, i så fall borde vi ju då också teoretiskt sett vara gamla allihopa.
Lär man sig av livet eller är det livet som lär en?
All kärlek från andra sidan. Den flyger med vinden, fortare än vad ögat skådar. Mina falller nu i djup sömn
2 flaskor står på bordet, jag sover inom 10 min, ovetande om när klockan slår nytt år
Om du var min prins skulle jag mer än gärna kyssa dig, förvandlas till en groda, åka på den resa som den urfattiga servitören i Princess and the frog filmen fick, för att sedan förvandlas till människor igen. It´s not all about money, love is the most beautiful gift.
Spontaniteten sprudlade och jag var påväg att fira mitt första nyår utomlands, dessutom i den största staden man kan tänka sig, i alla fall om jag får bestämma. Jag talar såklart om NY. Planerna ändrades dock och jag vet inte om jag ska vara tacksam för vad min näsa och mitt huvud gav mig i present på min 2 månaders dag men jag sitter nu här och väntar på min drog för natten, det är inte alkohol. Jag vet inte hur och varför, men jag hamnar alltid vid barn bordet vad gäller drinkar under dessa högtider, det bekommer mig inte längre, jag är mer än gärna "barn" vad gäller drinkar. Tro mig mamma någon har stenkoll på mig, inga namn nämda. När samtalsämnerna sen dyker upp är det jag som sitter bland oblyga damer som öppet ger en lektioner i det ena efter det andra. Kanske var det rena turen att det inte var magen som redan innan bestämt sig för att strejka. Mina skrattattacker hade då inte längre varit ett nöje, snarare en plåga. 2 flaskor står på bordet och inom 10 minuter kommer jag sova sötare än sötaste, ovetande om när klockan slår 12 och det blir nytt amerikanskt år. Vad gör det egentligen, jag är ju bara på besök, en längre tid, inte värre än så
Big love
