" To us a child is born, to us a son is given.. his name is the mighty God, the Prince of peace"

En Svensk jul går aldrig att ersätta det kan jag nu med säkerhet konstatera!  Värmen som sakta smyger sig med blodet ut i venerna går inte att köpa, inte ens för miljoner dollar. Känslan av närhet från nära och kära är just nu långt borta, alldeles för långt borta om ni frågar mig. Trots det så omges jag nu av underbara människor. Kanske har jag The bissing family att tacka för att jag inte satt och grät i en grå trist ensamhet denna jul.
Pengar kommer aldrig i världen kunna köpa lycka, sant som det är sagt Georgia. Men jag känner ändå hur ettt lyckorus fortfarande rusar genom venerna och fyller kroppen med glädje, glädje i lagom mängd, nästan så det kokar över, men bara nästan. Gitarren är på plats, inte den billigaste vill jag lova, frågan är bara om den kommer få mg att spela bättre för det?! Det tog mig ca 5 minuter att inse att vi stämde den "upp och ner", med det menar jag att vi stämde den nerifrån och upp och inte uppifrån och ner. Ett mirakel att strängarna inte gick av. Örona fick istället ta värsta smällen. Tur jag inte la så stor vikt i att fråga dem hur det lät, svaret hade defenitivt inte blivit det bättre. Kvällen börjar lida mot sitt slut och min första, och antagligen sista, amerikanska jul har innehållit så mycket känslor och upplevelser. Bilresan hit fick verkligen tankarna att sväva. Jag svävar fortfarnde på moln, väntar bara på att någon ska komma och ta ner mig på jorden igen, fortstätta den underbara saga som jag lämande. En saga där ingen riktigt förstår innehållet än så länge.  Som alla andra sagor har förhoppningsvis min saga också ett lyckligt slut. Mina kära vänner har nu säkerligen sovit ett par timmar efter en utekväll som inte slutade som tänkt.

Jag letar nu föbrilt efter något jag inte hittar, en nål i en höstack, värdelöst!